Dygnet har tyvärr bara 24 timmar.

Nu sitter mina söta härliga flickor framför tv´n och ser på Teletubbies. Jag sitter här med min kopp kaffe och undrar över hur jag ska få familjetiden att gå ihop. Det är stress redan på morgonen när man går upp - för alla tre barn skall göras redo för dagen och man själv vill ju hinna få på lite make så man ser normal ut. Sen fortsätter stressen under dagen med alla jobb man ska hinna med för att sedan fortsätta när man kommer hem och ska laga mat till en hungrig familj.

Jag har fått en total chock av detta ekorrhjul, nog för att det var stressigt förut när jag var mammaledig - men inte som nu då jag jobbar 100%. Skulle kunna tänka mig att gå ner i tid men då har vi ju det ekonomiska problemet, vi har ju precis flyttat till hus och med två bilar så blir det lite mer att betala i månaden än förr då vi bodde i lägenhet utan bil och kunde klara oss på en lön.

Samtidigt så är det bara nu som barnen är små, den tiden kommer inte tillbaka sen. Tycker synd om mina barn som kommer först till dagiset och går sist. Och jag är den där stressiga mamman som knappt hinner prata med personalen än mindre rensa mina barns skåp som numera är en mindre antikaffär fylld med olika föremål dom hittat ute eller tagit med sig hemifrån. Idag hade jag med mig en påse och fullkomligt slängde ner alla storetjejens samlade prylar huller om buller. För jag skämdes.

Men hur ska man få familjelivet med tre små barn och jobb att gå ihop? "Gå upp lite tidigare" har jag hört - det fungerar inte! Mina barn orkar inte vakna så tidigt på morgonen. "Men lägg dom tidigare då" - det fungerar inte! Dom måste ha kvällsmat och dom måste ha vatten och dom vill att man ska ligga bredvid i sängen. "Men ge dom kvällsmat tidigare" - nej, går inte. Vi äter middag klockan 18. Då kan jag inte ge dom kvällsmat 18.30. "Men ät lunch tidigare" -är vi hemma tidigt på dagarna kanske?

Så länge både jag och P jobbar heltid så får vi nog acceptera att det är som det är. Men semestern - den ser jag fram emot!