Cirkusfamiljen

Jag har varit på cirkus endast en gång i mitt liv. Tio minuter klarade jag mig, sen blev det raka vägen hem till astmamedicinen. Hästarna och dom andra djuren blev för mycket för mina lungor. (Undrar just om jag är allergisk mot elefanter, det har jag aldrig tänkt på förrut...) Dom andra barnen gick på cirkus varje år den kom till byn. Med en stor påse popcorn satt dom där och följde med spänning allt som hände. Jag satt hemma och funderade på om jag skulle ha en sköldpadda eller orm som husdjur. Så någon cirkus blev det aldrig för mig.

Därför är det extra roligt att jag nu har en egen cirkus med mig vart jag än går. Låt mig presentera medlemmarna i truppen:
Först har vi den otroligt smidiga klätterapan. Ingen stolpe är för hög för klätterapan, ingen backe för brant. Vid 5 års ålder kan den otroliga klätterapan göra konster som får självaste Tarzan att tappa hakan. Vill du få en skymt av klätterapan, titta inte på marken.
Mittendjuret på 3 år är ingen cirkusapa men redan en Mr Burns men fulländad halvmåne. Detta djur gillar att dra loss sitt hår med nappen för att sedan stoppa i munnen. En riktig hårfetisch med andra ord. Familjens clown.
Sist men inte minst har vi den lilla bebisen som redan gör sina behov på toaletten. Publiken håller för andan. Trumslagaren slår en virvel. Och så... PLUPP!!! Publiken aplåderar och ställer sig upp, bebisen har lagt en rejäl laddning.